Ansökan - Kandidatprogram i Fotografi

Äntligen, äntligen så är jag färdig med min ansökan till Valands. Känns så underbart skönt att ha fått den ivägskickad, nu hoppas jag bara att den kommer fram ordentligt. Han som jobbar i kiosken, (som jag för någon månad sedan fotograferat), var så snäll och hjälpte mig med att lägga in min låda med ansökningsbilder i en kartong, som han gav mig gratis. Himla snällt.

Borde känna mig mer lugn än vad jag gör, men jag är sådan som oroar mig trots att allt är färdigt och klart. För det finns ju såklart tusen saker som kan gå fel med mitt paket på väg till Valands, jag kan ha glömt att lägga i viktiga papper, eller lagt i fel bilder, eller glömt någon bild, eller blandat ihop mina ansökningsprover, eller eller... Ja, det finns alltså tusen saker i mitt huvud som kan ha gått fel, men jag får väl hoppas att min oro lägger sig så småningom och att allt går vägen!

Året som gått - Viktiga ögonblick

Jag tror att det kan vara bra att reflektera över sina framsteg, att påminna sig själv om de framgångar man har i livet. Trots sin egna drivkraft fastnar man som konstnär lätt i känslor av ”Vad ska det här leda till?”, ”Är jag tillräckligt bra?” etc. och just därför tror jag att det är särskilt viktigt att man tar en stund och funderar på vad det är man vill med sin konst. Sen behöver det inte alltid leda till någonting specifikt, men så länge man gör någonting och tycker det är roligt att vara kreativ så finns det inget som borde hindra en. Jag är fortfarande så otroligt tacksam över att jag mognat så pass mycket de senaste åren att jag äntligen tror på mig själv och vågar ägna mig helhjärtat åt konsten. 

Så jag tänkte göra en lista på vad som varit viktigast för mig under höstterminen. Det har gått så otroligt snabbt att jag knappt ens hunnit inse vilka betydelsefulla ögonblick det varit för mig, så det här blir väl mitt sätt att stanna upp och se efter.

Fick en tavla såld

Jag blev väldigt överraskad när jag efter vår första utställning redan fick en som ville köpa en av mina bilder. För mig är inte det viktigaste att få berömmelse eller tjäna pengar, utan det som gjorde mig glad var att det fanns en människa som faktiskt blev berörd av min bild så pass mycket att hon ville ha den upphängd på sin vägg i sitt hem. Att mitt fotografi gett avtryck, att mitt fotografi lämnat mitt hem och numera är en del av någon annans hem. Det är någonting fint i det.

Att få ställa ut sina verk

Att gå från att enbart haft någon enstaka utställning till att få ställa ut vecka efter vecka har varit så otroligt roligt och givande. Att få lov att dela ett utställningsrum med andra duktiga konstnärer och fotografer har varit underbart. Alla har hjälpts åt, plockat ned och hängt upp bilder tillsammans. Gett besökare någonting att fundera över. Någonting att känna och uppleva. De uppgifter vi fått som utgångspunkt för vårt skapande har varit en bra drivkraft till att ständigt söka nya metoder och sätt att arbeta med fotografi. Allt från dokumentärt till iscensatt. Att kunna skapa dialog med hjälp av bilder tycker jag är så fantastiskt.

Få en dikt

Att som konstnär få en dikt skriven om sig, av en otroligt duktig poet och fotograf, är oerhört inspirerande. Mitt band till William Mazdra betyder mycket för mig när det kommer till konsten. Inspirationen, förståelsen, igenkännandet. Det är tack vare honom som jag inte låter mig besegras av kritik och negativa kommentarer. Han ser bakom kulisserna, förstår utan att jag förklarar, och för det älskar jag honom innerligt. Här är dikten, tagen från min inspirationspresentation (inlägg om det kommer så småningom):

Möta sina rädslor

Konsten har en förmåga att nöta bort lager av skam, så jag valde att ställa ut en djupt personlig berättelse när vi hade temat "En kroppslig erfarenhet". Även om jag fortfarande helst av allt vill glömma att jag överhuvudtaget gjorde det, så var det här trots allt ett av de viktigaste ögonblicken under året som gick, så jag försöker vara modig ändå och dela med mig.