Hur gör man det? Egentligen? Jag bearbetar kanske i små myrsteg. I varje enstaka bild. Vet inte om det ens är rätt ord. Att bearbeta låter som någonting man går igenom och sedan lägger bakom sig.
Det har blivit tungt igen, med konsten. Förvirringen och osäkerheten. Att inte riktigt veta var man är på väg, eller vad det är man håller på med, egentligen.
Jag kanske borde göra det för min egen skull, men å andra sidan så hade jag nog saknat den aspekten av att skapa en dialog med betraktaren. Att ställa frågor, att väcka tankar och känslor. De behöver nödvändigtvis inte leda fram till ett svar, det gör det nog aldrig, men det skapar en diskussion. Och vad vore livet utan diskussioner?
Jag behöver nog det här, trots allt. Jag kan inte låta allt stanna kvar i mitt huvud och bygga bon som är omöjliga att trassla sig ur. Jag behöver ärlighet. Även utan resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar